ångest. jag svettas. jag lider, jag stressar sönder. vilar när inga krafter finns mer. när allt är slut, allt är över. jag tampas med uppgifter jag själv sagt att jag ska göra, jag tampas med dom som förväntas av mig. ibland är de samma, ibland är det mitt stressiga jag som mitt i allt gått med på att visst, nukörvi.
ibland sover jag hellre, ibland kan jag inte sova alls. ibland blir jag sjuk och ibland skulle jag behöva bli sjuk.
något förväntas av mig det datumet, då. tankar om annat tar över och jag finner mig själv i sista minuten. sista minuten innan uppvisning, redovisning, show. det jag ska visa, som inte går, för det finns inte.
inte det minsta lilla finns för det minsta lilla har inte blivit gjort.

ibland mår jag bra. det är när jag skiter i allt och gör vad jag vill istället. /emmi